TOMHET, SAKNAD
SKITER I DEDÄR HUVET NU..! de gör allti lika ont ändå. ja tänker för mycke å måste skriva av mig, så nu gör ja de.
Suddig mobil bild, men får bli den nu .
den översta bilden: morfar, ja i hans knä, mormor breve
Understa: Carola (Lola)
Morfar, du hade varit dålig länge, åkt in å ut från sjukhus.
men du va pigg på slutet, du körde bil dagen innan, ingen hade väntat sig att du skulle försvinna ifrån oss..
Vi hade varit oroliga ett tag innan, men du va odödlig. Du va så stark, en av de starkaste ja visste och ja såg verkligen upp te dig. Du va envis, skulle allti ha din vilja fram och ett himla humör hade du också.
Du kunde få mig att skratta när ja kände mig lessen, men också reta upp mig.
Ja visste att ja allti kunde ringa dig å mormor, för då körde du hit och hjälpte mig.
Mormor har inte körkort, så vem ska ja nu ringa.. ? Ja orkar nästan inte ens tänka tanken.
ja förstår inte att du ä borta, jatror fortfarande att ja drömmer en mardröm, för de får inte va sant..
ja visade inte att ja älskade dig, men de gör ja verkligen. Ja saknar å älskar dig så ja snart blir galen, ja längtar efter att se dig köra runt me bilen igen som du älskade att göra, de va de enda du gjorde, köra bil.
Ja saknar att se dig göra mormor gla, saknar att se hennes leende på läpparna å att se henne laga mat åt dig, hjälpa dig me saker å när ni grälade. Ja saknar allt, men får aldri tillbaks de.. Du ä bäst morfar, du ä oslagbar å starkast enligt mig. Ja älskar dig <3
'
Carola "Lola", grannen som har funnits där för mig i sexton år, som ja kunnat gå te om ja glömt nycklen, om ja behövde prata, eller behövde hjälp. Du och ja fikade ofta, vi kunde prata i timtal och du fick mig alltid glad.
Daniel, din son, dog i canser (och lite annat pga cansern) för ett år sen, men du va så stark hela tiden, du fick alla andra att klara de. Du hade allti huvet högt och tvekade aldrig en sekund. Du va en av de starkaste ja vet, du klarade allt och ja vil lbli som du. Stark me huvet högt. Ja sa aldrig att ja älskade dig, ja såg dig den sista dagen, såg att de inte va som de skulle, såg allt. Men du slapp lida mer, du blev fri som fågeln. Ja saknar dig så jävla mycket, de går inte beskriva. Du va som en extramamma för mig som ja visste skulle va där när ja behövde, om ja föll neråt så tog du emot mig. Vem ska ja nu gå in te om ja behöver? eller ringa? ja vet inte vart ja ska ta vägen, ja nämner dig hela tin än och kan inte förstå, att du inte längre finns kvar.. Ja lovade dig att göra Ove sälskap och att hjälpa te me Atlas, och ja lovar att göra mitt bästa. Ove är en underbar människa och Atlas är en av de bästa hundarna ja vet. Ja ska göra allt ja kan för att hjälpa dom, för dom är en del av dig. Du kommer allti va en del av mig, en del av mig som försvunnit men på något sätt allti kommer va där. Ja älskar dig, kommer allti göra och ja glömmer dig aldri, någonsin. <3
Suddig mobil bild, men får bli den nu .
den översta bilden: morfar, ja i hans knä, mormor breve
Understa: Carola (Lola)
Morfar, du hade varit dålig länge, åkt in å ut från sjukhus.
men du va pigg på slutet, du körde bil dagen innan, ingen hade väntat sig att du skulle försvinna ifrån oss..
Vi hade varit oroliga ett tag innan, men du va odödlig. Du va så stark, en av de starkaste ja visste och ja såg verkligen upp te dig. Du va envis, skulle allti ha din vilja fram och ett himla humör hade du också.
Du kunde få mig att skratta när ja kände mig lessen, men också reta upp mig.
Ja visste att ja allti kunde ringa dig å mormor, för då körde du hit och hjälpte mig.
Mormor har inte körkort, så vem ska ja nu ringa.. ? Ja orkar nästan inte ens tänka tanken.
ja förstår inte att du ä borta, jatror fortfarande att ja drömmer en mardröm, för de får inte va sant..
ja visade inte att ja älskade dig, men de gör ja verkligen. Ja saknar å älskar dig så ja snart blir galen, ja längtar efter att se dig köra runt me bilen igen som du älskade att göra, de va de enda du gjorde, köra bil.
Ja saknar att se dig göra mormor gla, saknar att se hennes leende på läpparna å att se henne laga mat åt dig, hjälpa dig me saker å när ni grälade. Ja saknar allt, men får aldri tillbaks de.. Du ä bäst morfar, du ä oslagbar å starkast enligt mig. Ja älskar dig <3
'
Carola "Lola", grannen som har funnits där för mig i sexton år, som ja kunnat gå te om ja glömt nycklen, om ja behövde prata, eller behövde hjälp. Du och ja fikade ofta, vi kunde prata i timtal och du fick mig alltid glad.
Daniel, din son, dog i canser (och lite annat pga cansern) för ett år sen, men du va så stark hela tiden, du fick alla andra att klara de. Du hade allti huvet högt och tvekade aldrig en sekund. Du va en av de starkaste ja vet, du klarade allt och ja vil lbli som du. Stark me huvet högt. Ja sa aldrig att ja älskade dig, ja såg dig den sista dagen, såg att de inte va som de skulle, såg allt. Men du slapp lida mer, du blev fri som fågeln. Ja saknar dig så jävla mycket, de går inte beskriva. Du va som en extramamma för mig som ja visste skulle va där när ja behövde, om ja föll neråt så tog du emot mig. Vem ska ja nu gå in te om ja behöver? eller ringa? ja vet inte vart ja ska ta vägen, ja nämner dig hela tin än och kan inte förstå, att du inte längre finns kvar.. Ja lovade dig att göra Ove sälskap och att hjälpa te me Atlas, och ja lovar att göra mitt bästa. Ove är en underbar människa och Atlas är en av de bästa hundarna ja vet. Ja ska göra allt ja kan för att hjälpa dom, för dom är en del av dig. Du kommer allti va en del av mig, en del av mig som försvunnit men på något sätt allti kommer va där. Ja älskar dig, kommer allti göra och ja glömmer dig aldri, någonsin. <3
Kommentarer
Trackback
